Det började lämnas in förslag och vi gjorde små förändringar varje dag. Det gav även resultat på våra konton i form av poäng som företaget delade ut. Detta kunde sedan användas att köpa saker för i entrébutiken eller ta ut i rena pengar. All denna verksamhet ledde oss framåt sakta men säkert till en standard som var unik i Sverige. Vi fick höra det då och då men det va få som trodde på det. Man vänjer sig och ser inte skillnaden när det passerat några år.
Nu har jag förmånen att få arbeta inom en ny bransch där samma mål och vision finns för dessa verktyg och arbetssätt. Det jag märker nu är.... Oj vad långt framme vi var. Eller är kanske jag ska säga. Ingen har rivit Stallbackafabriken ännu. Jag känner ett otroligt ansvar nu att verkligen dela med mig av min kunskap så att vi på vårt nya företag kan kliva framåt i utvecklingen. Problemet är dock att de är där vi började. Det tjatas och alla säger ja ja sen,,,, jag ska,,,, sluta tjata mm mm.
Jag får verkligen försöka hålla igen på min entusiasm för om jag kör på med den nivån jag lämnade, vore det som att springa sjungandes in i ett klassrum fullt med blivande svetsare och be dem dansa ballett. Någon får man kanske med mig men är man lite smartare så kan man få med fler.
Varför skriver jag nu detta då? Jo för att idag gjorde jag fel. Så in i helvete fel för jag tog för givet att om man börjar på ett och slutar på tio, så hamnar allt i rätt ordning. Ack så fel jag hade. Tydligen så skulle man kontrollera varje lite detalj man tog ur tråget men jag är en "dum dator" som gör som jag blir visad. :-)
Nu är det totalt 9 st förslag lämnade idag på detta problem. Några timmar jobb för ett kaizen team eller jag själv så kommer ställtid och felutfall minska markant till nästa gång. Allt som behöver är........ En dator, lite papper, en kamera och en 5 min utbildning.
Ja jag gjorde fel för att jag förutsatte att personen innan mig jobbade standardiserat. Det misstaget kommer jag inte göra igen.
BRB..
