Sött, surt & salt.

Nej det är inte godis jag tänker på. Ni vet den där knarkat glada elefanten som ler brett på sina påsar i alla möjliga färger. Och varför tog ni bort saltlakritssnörena? Nu finns det bara söt lakrits som smakar illa. Nog om det för rubriken riktar sig mer till min inställning till sjungande barn. Sen jag har blivit far har min inställning till livet förändrats radikalt. Det kan nog många föräldrar skriva under på, men det finns en sak som jag vet kommer att bli, Hmmmm, utmanande för mig. Ser i kalendern och det drar sig mot jul och då blir det julsånger o lucia. Jag älskar sång och musik men jag har ett handikapp. Jag klarar inte av falska toner. Spelar ingen roll var eller vem som tar dem men en sak ska vara klar. Jag missunnar ingen att sjunga för musik är det bästa för själen. Fråga bara inte mig hur det lät för jag lovar att jag kan höra minsta kvartsnot upp eller ner i registret. Bra eller dåligt då? För mig är det jobbigt. Speciellt när barn sjunger för det är ju så gulligt. Jag tycker verkligen det är jättegulligt när barn sjunger men vissa toner hamnar sååå fel att det gör ont i mig. Det blir lite som att blanda O'boy på sur mjölk :-)

Det salta i kakan är alla mördande blickar man får om man råkar säga något för tydligen får man inte säga som det är alltid. Sen står jag inte och trycker ner sanningen i halsen på små barn heller för jag är samtidigt övertygad om att ALLA kan sjunga. Det finns ingen som är tondöv. Alla kan. Det gäller bara att lära sig koppla ihop hörsel med rösten och det lär man sig just genom att sjunga. Det är nu det är så viktigt att man från början lär sig att testa testa testa lyssna lyssna lyssna för att lära sig. Inga krav och inga tvång. Visar man bara rätt så härmar barnen rätt. ( gud vad jag kommer få äta upp detta när min son sitter och ylar stilla natt nästa år:-)

Ofta står det pianon hemma hos folk, ostämda och skabbiga. Barnen spelar och leker och det låter faaan. Varför inte stämma pianot? Det är inte dyrt och jag lovar att alla i familjen kommer uppskatta musik bättre. Bara för att det är barn som spelar så spelar det iaf roll om pianot är stämt eller inte. Barn hör de med och väldigt mycket bättre än vi vuxna. Gitarrer är en annan sak för de ändrar ton snabbare än pianon, dessutom kan de få hjälp av någon liten talle som sett mamma/pappa skruva på de där som sitter där. En stämapparat för någon hundring är väl värt eller stämgaffel om man kan stämma mot örat.

Är jag så jävla bra själv då? Ja. Faktiskt så kan............... :-) Nej jag e inte superbra, Det är inte heller meningen med detta inlägget. Jag vet inte längre om det finns någon mening med detta inlägg så eftersom jag inte kommer på varför jag började skriva, så slutar jag nu.

Brb.