Luften är fri.

När jag satte mig på huk i hallen för att koppla mina hundar hade jag ingen aning om vilken väg jag senare skulle ta. Det känns nämligen som att de små blir uttråkade om vi tar samma rutt för ofta. Åtminstone får jag för mig det i alla fall. Vi gick ut på parkeringen som alltid är full av bilar på helgerna och vek av mot fårhagen. Det kändes som en bra dag att gå igenom där idag. Så här års när det börjar bli grönt och naturen viker ut sig så blir det lättare att gå dessa promenader, speciellt här nedanför berget.

Vi hinner gå ett par hundra meter innan min hanhund hoppar till. Det är ett av vårens alla nya ljud som skrämmer honom och det kanske inte är så konstigt med tanke på att en granne drar igång en häcksax två meter från oss. Fågelsång, skrattande barn, vindbrus i träden och grus som knastrar under skorna dränks i en kakafoni av trimmrar, gräsklippare, högtryckstvättar och ovan nämnda häcksax. Ljuden försvinner bakom mig då vi närmar oss en grön portal som leder in bland snår och gles skog. Det går en bra stig här. Någon har cyklat nyligen ser det ut som eftersom spåren i den halvtorra leran ser färska ut. Jag går runt. Hundarna hoppar över.

Det är nu, efter ungefär tio minuters promenad som jag stannar till och hör det. Mitt i ett hav av nått sånär opåverkad vegetation är det tyst. Jag tittar upp och bländas lätt av solen som tvingar sig ner genom löven. De  vajar i vinden och skuggorna leker på backen. Hundarna bryr sig inte. De drar i kopplen och vill vidare. Vi går längre in och jag försöker känna vad det luktar. Det luktar ingenting. Jag försöker verkligen om och om igen att känna något men inte. Det känns bara friskt och rent och tyst. Lätt besviken över mitt dåliga luktsinne så traskar vi vidare igenom fårhagen och kommer ut på grusvägen. Här är det mycket trafik kors och tvärs och det myllrar av myror och div skalbaggar mm. Vi traskar på och försöker hitta bra ställen att markera revir på.

Blir stående och tittar på en gammal ek. Stor, tjock och sprucken står den där och nästan håller om sig själv med sina förvridna grenar som delar upp sig. Undrar hur länge den stått där. 500 år? Jobbig tanke, i alla fall i min hjärna då den ofta skenar iväg. Det blåser upp en starkare vind och ett annat lövverk skakar av sig så det dammar. Tur att jag inte är allergisk mot pollen då det kommer virvlande åt mitt håll. Nu känner jag ändå att det luktar något. Det luktar grönt, eller.... löv eller nått sånt. Vi svänger ner hon hästarna som går i hagen och betar bekymmerslös. Det tickar i elstängslet. Hundarna undviker trådarna noggrant då de försiktigt vill fram och hälsa på hästarna. De stora djuren bryr sig inte utan skakar lite på sig och letar lugnt vidare efter mer käk.

Vi går längs vägen som leder hemåt och jag passeras av några fina amerikanska 50-60 tals bilar. Jag vill tro att jag vet vilka märken det är och vilka årsmodeller det är, men det gör jag inte. Kanske märke men sen är jag rökt. Har vänner som kan utläsa allt möjligt på en bil bara genom dess utseende. Det är väl intresse förmodar jag. Jag är mer intresserad av stereo/hi-fi och hembio och kan väl för mycket än vad som är nödvändigt om det. Svänger in bland husen och hör hur surret av gräsklippare och trimmer stadigt ökar. Nu är vi snart hemma igen. En doft av nyklippt gräs blandat med avgaser slår mot mig och det luktar gott. Undrar just hur hundarna upplever det som har lite bättre sinnen än vi.

Plötsligt börjar det skälla och en stor svart glad sak studsar fram mot oss från andra sidan staketet. En inte alls lika glad matte flyger upp ur solstolen och ryter åt sin va det nu va att vara tyst. Hon rättar snabbt till linnet hon har på sig som hon rullat upp för att sola magen och ber om ursäkt. Mina två hundar fräser och gläfsar och jag säger att det gör inget. För det gör inget att hundar ibland skäller. Det är vi människor som avlat fram skallet till vår fördel. Hundar har inget behov av att skälla. Mina kan inte ens skälla.

Kommer runt garaget som ligger precis intill vår tomt och där står en liten kille på tre år med en SII i handen och spelar BAD Pigglets. HEEEEJJ PAAPPPAAA!!! Mamma sitter och rensar rabatter. Nu är det skönt att kunna tänka tillbaka på hur tyst det var nyss. Hur lugnt och stilla vi hade det borta vid eken. Jag känner att i morgon så går vi nog samma väg trots att det kanske kan vara lite tråkigt för de små, men vi kan gå längre bort. Ända bort till vattenfallet. Där ska jag lägga mig och vila i morgon.

brb